(C): Dealen med Navy CIS

Att "zappa" är något jag inte sällan ägnar mig åt. "Zappa" fanns inte när jag var liten. Kanalerna var antagligen för få för att det klämkäcka uttrycket skulle ta form. Men i dag går svenska tummar varma över den grå pilknappen på fjärrkontrollen. Och jag är nöjd. Varför är jag då nöjd, one might ask? Jo. Jag hittar nästan alltid något bra till halvbra (läs: Family Guy, 2 1/2 men, How I Met Your Mother, Simpsons, Scrubs, Seinfeld osv).
Tack vare utbudet.
Gott så, som Björn af Kleen skulle uttryckt det.

Men TV3 har en grej jag stört mig på. En serie (tror jag) jag ALLTID "zappar" förbi. Alltid. Jag stannar inte för allt i världen. Låter inte ens bilden laddas upp. Det räcker med den blå informationen från tv-boxen längst ned på skärmen. Blotta åsynen av namnet gör att det kryper i kroppen.

Navy CIS. Smaka på den. Är det inte riktiga På Heder och Samvete-vibbar? Eller dåliga CSI-avsnitt-vibbar? Eller en kombination?
Vibbarna är i alla fall inte bra. Det kan man konstatera.

(M): Pinsamheter

Vaknar av att det ringer på min telefon.

Cathis räcker mig den och säger någonting, jag uppfattar det som "det är tobbe".

Hm, vad tidigt han ringer tänker jag och trycker på svara. Trött och lite irriterad svarar jag;

- Kuuuuuuuuk?

Det blir tyst i luren.

- Max?

Jag tar bort luren från örat och kollar på skärmen. Det är mamma. Helvete

- Ja, hallå?

- Tänkte bara säga grattis i efterskott.

- Ehm, tack jag ringer dig om tio minuter, är helt yrvaken, säger jag och lägger på.
Det dröjer flera timmar innan jag vågar mig på att ringa tillbaka.