Har just nu, antagligen tillsammans med alla andra på KellysKompis, ett riktigt osunt förhållande till kommunal- och rikspolitik. Vi har de senaste dagarna nött instuderingsfrågor till leda i något vi kommit att kalla för Kastanjens studiecirkel. All fokus har legat på dessa - jävla - frågor och det hade väl varit okej, om nu ämnet inte varit så fantastiskt tråkigt. Det har formligen stått oss upp i halsen - och vi är slutkörda. Utmattade.
Men det är klart nu. Färdigt.
Härligt.
Allt är nedskrivet. Nu ska allt nötas, ännu en gång.
På torsdag ägnas sedan hela förmiddagen åt intensivt tentaskrivande.
Härligt.
Känner att jag bara vill få det överstökat, ur världen, bort från mitt bord! Snabbt och effektivt. Precis som den gode Jerry Seinfeld en gång proklamerade:
Just do it like a Band-Aid. One motion, right off!
Just så.
/C
tisdag 28 april 2009
måndag 27 april 2009
Filmrea
Två gånger varje år är det filmrea på No. 1 Video på Götgatan. Med ett medlemskap kan priserna då krypa ned till 19 kr för ganska okej rullar.
I dag tog det fart.
Där, i butiken på Götgatan 75, runt de fyrkantiga kuberna fyllda till bredden med film, trängdes i dag söders cineaster med ivriga händer som hungrigt grävde bland halvljumna filmer. Det var varukorgar, vassa armbågar och letande blickar. Vissa filmer var hetare än andra, men genomgående var det ganska bra. Nya titlar kommer tydligen fyllas på under hela reaperioden men det billiga priset bjöd för egen del in till storslam direkt. Hela åtta rullar åkte ned i min korg för det helt klart moderata priset 162 kr.
Inte illa alls, faktiskt.
Febrilt letande.
Filmrusning.
/C
I dag tog det fart.
Där, i butiken på Götgatan 75, runt de fyrkantiga kuberna fyllda till bredden med film, trängdes i dag söders cineaster med ivriga händer som hungrigt grävde bland halvljumna filmer. Det var varukorgar, vassa armbågar och letande blickar. Vissa filmer var hetare än andra, men genomgående var det ganska bra. Nya titlar kommer tydligen fyllas på under hela reaperioden men det billiga priset bjöd för egen del in till storslam direkt. Hela åtta rullar åkte ned i min korg för det helt klart moderata priset 162 kr.
Inte illa alls, faktiskt.
Febrilt letande.
Filmrusning.
/C
Människor på piedestaler
Folk som står på piedestaler är till för att putta ner. Även om dom kanske förtjänar att stå där är deras attityd ofta lyft till sjuka höjder. Piedestalstående => översittarattityd. Mönstret finns överallt. Särskilt där jag tillbringar dagarna. Översittarattityd => kritikavviftande.
Kommande två och ett halvt år ska jag göra allt för att välta era piedestaler och få er att faktiskt se oss som människor. Först då kanske ni kan börja ta kritik igen utan att bara vifta bort den som något som kommit från nån idiot. Passa er. Guldspadar och övrigt motiverar inte ert beteende.
/ the
Kommande två och ett halvt år ska jag göra allt för att välta era piedestaler och få er att faktiskt se oss som människor. Först då kanske ni kan börja ta kritik igen utan att bara vifta bort den som något som kommit från nån idiot. Passa er. Guldspadar och övrigt motiverar inte ert beteende.
/ the
tisdag 21 april 2009
Festivalsommarn
Sommarvärmen kommer på torsdag. Med den kommer också festivalsuget. Nedanstående får man bara inte missa.
Where the action is har gjort en kanonbokning: Neil Young. Kommer han till Stockholm får man bara inte missa det. Han har något helt eget som utmanövrerar andra gubbar som Bruce Springsteen och Bob Dylan med hästlängder. Kolla bara här:
Dessutom spelar Pixies, Markus Krunegård, Moneybrother, Nick Cave, Jenny Wilson med flera. Jävligt bra. Har man inte råd med biljett finns en kulle i en kohage utanför som jag kan rekommendera. Förra året såg man rakt in från den på Dave Grohl och resten av Foo Fighters. På lite avstånd dock, men man kunde dricka medhavd öl.
Roskilde är sommarens höjdpunkt. Det är festivalernas festival. Ta ledigt för det nu innan ni bokar in jobb och sånt tråkigt.
Dom har lyckats boka världens nu största band: Coldplay. Dessutom har dom 90talets största band: Oasis. Men även, Lily Allen, Ulf Lundell, Mew, Glasvegas, Mars Volta, Pet Shop Boys och NIN spelar. Givetvis typ 200 artister till som också är skitbra.
HipHop sidan är också stark. Kanye "kungen" West kommer. För dem som inte tröttnat på Petter än kan hans mikrofonkåta blick studeras på festivalen. Dessutom kommer Adam Tensta och skapar lite förortskänsla för oss alla som behöver känna oss hemma.
Gillar man inte något av utbudet är nog Roskilde enda festivalen man kan åka till och ha kul utan att se ett enda band. Tänk på det.
Sommaren slutar med Popaganda. Där finns ett namn hittills som motiverar biljettköp. MGMT. Kommer bli sjukt bra spelning. Dessutom kunde man smuggla med öl ut till scenerna förra året. Perfekt avslutning på sommaren.
En festival som jag redan nu ångrar att jag inte kommer dra till är Arvika. Depeche Mode. Sommarens bästa bokning. Fan Depeche, kom till Roskilde! Jag pallar inte dra till Värmland.
Så, vilka följer med mig, Hans, i sommar? Är man snäll finns en plats i mitt tält.
Where the action is har gjort en kanonbokning: Neil Young. Kommer han till Stockholm får man bara inte missa det. Han har något helt eget som utmanövrerar andra gubbar som Bruce Springsteen och Bob Dylan med hästlängder. Kolla bara här:
Dessutom spelar Pixies, Markus Krunegård, Moneybrother, Nick Cave, Jenny Wilson med flera. Jävligt bra. Har man inte råd med biljett finns en kulle i en kohage utanför som jag kan rekommendera. Förra året såg man rakt in från den på Dave Grohl och resten av Foo Fighters. På lite avstånd dock, men man kunde dricka medhavd öl.
Roskilde är sommarens höjdpunkt. Det är festivalernas festival. Ta ledigt för det nu innan ni bokar in jobb och sånt tråkigt.
Dom har lyckats boka världens nu största band: Coldplay. Dessutom har dom 90talets största band: Oasis. Men även, Lily Allen, Ulf Lundell, Mew, Glasvegas, Mars Volta, Pet Shop Boys och NIN spelar. Givetvis typ 200 artister till som också är skitbra.
HipHop sidan är också stark. Kanye "kungen" West kommer. För dem som inte tröttnat på Petter än kan hans mikrofonkåta blick studeras på festivalen. Dessutom kommer Adam Tensta och skapar lite förortskänsla för oss alla som behöver känna oss hemma.
Gillar man inte något av utbudet är nog Roskilde enda festivalen man kan åka till och ha kul utan att se ett enda band. Tänk på det.
Sommaren slutar med Popaganda. Där finns ett namn hittills som motiverar biljettköp. MGMT. Kommer bli sjukt bra spelning. Dessutom kunde man smuggla med öl ut till scenerna förra året. Perfekt avslutning på sommaren.
En festival som jag redan nu ångrar att jag inte kommer dra till är Arvika. Depeche Mode. Sommarens bästa bokning. Fan Depeche, kom till Roskilde! Jag pallar inte dra till Värmland.
Så, vilka följer med mig, Hans, i sommar? Är man snäll finns en plats i mitt tält.
fredag 17 april 2009
Jannes J:s köttfärs
När jag köper köttfärs brukar jag tänka på Janne Josefsson. Det gjorde jag igår. Det är nu två-tre år sedan han köpte gammal köttfärs på ICA. Här kommer lite tankar om den nyheten, med risk för att vara lite för sent ute...
För det första verkar det jävligt skumt att han bara handlade på ICA. Varför kollade de inte några andra butiker. Om de gjorde det och inte hittade gammal köttfärs på konsum borde de iallafall ha meddelat oss tittare om det. Det känns som de hade något personligt emot ICA. Oprofessionellt.
Det andra jag brukar tänka på är varför det ens var en så stor nyhet. Jag förstår inte varför det fick så stort genomslag. Om det nu var så att nästan alla ICA-butiker de kollade hade märkt om sin köttfärs måste det ju ha pågått i flera år. Vi alla borde alltså någon gång ha köpt och ätit gammal köttfärs. Och vi är ju inte sjuka för det?
Säg att du får i dig lite gammal köttfärs. Vad kan konsekvenserna bli? Jo, du är lite risig i kistan dagen efter. Hur många gånger har inte det hänt? Det är väl bara att sätta sig och trycka lite så är man botad igen.
Jag tycker uppmärksamheten kring Jannes köttfärsköp var för stor.
Ikväll blir det köttfärsås hemma hos mig, H. Alla är bjudna hemma hos mig.
För det första verkar det jävligt skumt att han bara handlade på ICA. Varför kollade de inte några andra butiker. Om de gjorde det och inte hittade gammal köttfärs på konsum borde de iallafall ha meddelat oss tittare om det. Det känns som de hade något personligt emot ICA. Oprofessionellt.
Det andra jag brukar tänka på är varför det ens var en så stor nyhet. Jag förstår inte varför det fick så stort genomslag. Om det nu var så att nästan alla ICA-butiker de kollade hade märkt om sin köttfärs måste det ju ha pågått i flera år. Vi alla borde alltså någon gång ha köpt och ätit gammal köttfärs. Och vi är ju inte sjuka för det?
Säg att du får i dig lite gammal köttfärs. Vad kan konsekvenserna bli? Jo, du är lite risig i kistan dagen efter. Hur många gånger har inte det hänt? Det är väl bara att sätta sig och trycka lite så är man botad igen.
Jag tycker uppmärksamheten kring Jannes köttfärsköp var för stor.
Ikväll blir det köttfärsås hemma hos mig, H. Alla är bjudna hemma hos mig.
fredag 10 april 2009
Världens sämsta förlorare...
...heter Ara Abrahamian. Jag såg honom nyss på tv ännu en gång. Han har varit med i olika sammanhang sedan OS i somras. Och han är älskad. Folkkär. Stark. Rolig. Svensk. Osv. Men vad var det egentligen han gjorde?
Han förlorade en match och skyllde på domaren. Han var nära att lappa till domaren. Sämre förlorare får man leta efter.
Sedan uppförde han sig som ett svin på prisutdelningen. Att visa lite respekt mot sina motståndare på prispallen är inte mycket begärt. Istället slängde han medaljen på mattan och gick sin väg. Sämre förlorare får man leta efter. Klart som fan att han blir avstängd från fortsatt tävlan.
Men Sverige älskar honom. Det är sjukt. Inte en enda kritisk röst har jag hört riktas mot honom. Men det är klart, vi tror ju att alla är som Carolina Klüft. Klüft skulle aldrig bete sig dåligt utan anledning. Och det gäller ju alla våra idrottare, verkar tankesättet vara.
Men öppna ögonen. Var lite kritisk, och titta på världens sämsta förlorare. Han skyller på domaren. Svagt.
/H
Han förlorade en match och skyllde på domaren. Han var nära att lappa till domaren. Sämre förlorare får man leta efter.
Sedan uppförde han sig som ett svin på prisutdelningen. Att visa lite respekt mot sina motståndare på prispallen är inte mycket begärt. Istället slängde han medaljen på mattan och gick sin väg. Sämre förlorare får man leta efter. Klart som fan att han blir avstängd från fortsatt tävlan.
Men Sverige älskar honom. Det är sjukt. Inte en enda kritisk röst har jag hört riktas mot honom. Men det är klart, vi tror ju att alla är som Carolina Klüft. Klüft skulle aldrig bete sig dåligt utan anledning. Och det gäller ju alla våra idrottare, verkar tankesättet vara.
Men öppna ögonen. Var lite kritisk, och titta på världens sämsta förlorare. Han skyller på domaren. Svagt.
/H
onsdag 8 april 2009
The King of Kong
Vill bara slå ett slag för en alldeles utmärkt dokumentär, om ni nu inte sett den än. The King of Kong är dess titel och den har redan behandlats av populärkulturens journalistiska förman Fredrik Strage.
The King of Kong är historien om utmanaren som ger sig på världsmästaren i det klassiska Game & watch-spelet Donkey Kong från 1981. Det är en rafflande jakt, inte bara på världsrekordet utan också på sökandet efter en man-mot-man-duell med världsmästaren, som i sin tur är oanträffbar, osympatisk, och gör det inte lätt för den stackars utmanaren att nå sitt mål. Men han ger sig inte. Vi kastas mellan olika spelkonvent i USA där utmanaren står upp för sig själv och visar på ett hedersamt sätt vad han går för. Slutklämmen är den absolut bästa - och filmen gör tävlingar och konkurrens inom spelvärlden i allmänhet och Donkey Kong i synnerhet mycket intressant.
Det är fascinerande, tycker jag, med folk som engagerar sig så enormt i en sak, någonting som kan framstå som bara löjligt i andras ögon. Jag kan till och med känna igen det själv. Kalla oss nördar, om ni vill. Jag tycker det är fascinerande.
/C
The King of Kong är historien om utmanaren som ger sig på världsmästaren i det klassiska Game & watch-spelet Donkey Kong från 1981. Det är en rafflande jakt, inte bara på världsrekordet utan också på sökandet efter en man-mot-man-duell med världsmästaren, som i sin tur är oanträffbar, osympatisk, och gör det inte lätt för den stackars utmanaren att nå sitt mål. Men han ger sig inte. Vi kastas mellan olika spelkonvent i USA där utmanaren står upp för sig själv och visar på ett hedersamt sätt vad han går för. Slutklämmen är den absolut bästa - och filmen gör tävlingar och konkurrens inom spelvärlden i allmänhet och Donkey Kong i synnerhet mycket intressant.
Det är fascinerande, tycker jag, med folk som engagerar sig så enormt i en sak, någonting som kan framstå som bara löjligt i andras ögon. Jag kan till och med känna igen det själv. Kalla oss nördar, om ni vill. Jag tycker det är fascinerande.
/C
måndag 6 april 2009
Du kommer inte undan gaphalsarna
Jag har en kompis som alltid pratar oerhört högt i sin mobiltelefon. Ibland går ljudnivån även till den grad att jag får säga åt honom, men då får jag oftast ingen reaktion. Det är svårt att ändra en människa kan jag tänka, och ibland är detta faktum extra synd.
På tunnelbanan river jag åt mig en gratistidning. Ska bara ströläsa lite i ett par stationer. Och det är då det händer. Det är inget som händer särskilt ofta, men ibland har jag otur. En, som jag har kommit att kalla det, gaphals har fångat min uppmärksamhet. En gaphals med sin mobiltelefon som pratar motbjudande högt med någon i den andra änden. "Oförsynta tölp", muttrar jag inombords och vänder en sida i min tidning. Men jag känner inte längre för att läsa. Min uppmärksamhet har istället ofrivilligt koncentrerats på en helt annan diskurs - gaphalsens. Jag lägger färdlektyren åt sidan och söker räddning i min iPod. Ibland går det bra.
Det är tur att inte alla idkar denna horribla vana. Men de som gör det kommer i olika förklädnader. Det handlar om allt från yngre tonåringar till gamla gubbar. Jag tror heller inte att de vet om det själva. Jag minns en gång när jag var liten och satt i en bil tillsammans med min farfar någonstans i Dalarna då det ringde på hans mobil. Han vred omsorgsfullt ner volymen på bilstereon, tryckte på yes och började tala, märkbart högt. Han tänkte inte på det, menade ingenting med det, men jag tog notis. Trots att jag var så ung reagerade jag på hans i mitt tycke omotiverat robusta ljudnivå.
I dag känner jag igen fenomenet - gaphalsarna med sina lurar. Då minns jag var jag sett det tidigare. Hos farfar, kompisar, familj, släkt och främlingar. Och försiktigt undrar jag varför. Jag undrar varför det är av allra största vikt att bli så märkbart hörd. Det ska tydligen inte råda någon som helst tvekan om att personen i den andra änden av luren ska höra vad man säger. Diskretion och allmän omtanke är bara tomma ord i deras vokabulär. Personen i fråga måste ju med all tänkbar sannolikhet känna till den moderna teknologins framsteg, att man inte behöver skrika i sin mobil för att personen i den andra änden ska höra vad man säger.
Dessvärre verkar det inte vara på det sättet och gaphalsarna fortsätter att förpesta omgivningen på tåg och bussar. Det är minst sagt oförsynt. Och naturligtvis hamnar jag själv i mitten av händelsernas centrum, eller snarare precis bredvid. Det är inget som händer särskilt ofta, men ibland har jag otur.
/C
Krönika publicerad i gratistidningen Stockholm City i höstas.
På tunnelbanan river jag åt mig en gratistidning. Ska bara ströläsa lite i ett par stationer. Och det är då det händer. Det är inget som händer särskilt ofta, men ibland har jag otur. En, som jag har kommit att kalla det, gaphals har fångat min uppmärksamhet. En gaphals med sin mobiltelefon som pratar motbjudande högt med någon i den andra änden. "Oförsynta tölp", muttrar jag inombords och vänder en sida i min tidning. Men jag känner inte längre för att läsa. Min uppmärksamhet har istället ofrivilligt koncentrerats på en helt annan diskurs - gaphalsens. Jag lägger färdlektyren åt sidan och söker räddning i min iPod. Ibland går det bra.
Det är tur att inte alla idkar denna horribla vana. Men de som gör det kommer i olika förklädnader. Det handlar om allt från yngre tonåringar till gamla gubbar. Jag tror heller inte att de vet om det själva. Jag minns en gång när jag var liten och satt i en bil tillsammans med min farfar någonstans i Dalarna då det ringde på hans mobil. Han vred omsorgsfullt ner volymen på bilstereon, tryckte på yes och började tala, märkbart högt. Han tänkte inte på det, menade ingenting med det, men jag tog notis. Trots att jag var så ung reagerade jag på hans i mitt tycke omotiverat robusta ljudnivå.
I dag känner jag igen fenomenet - gaphalsarna med sina lurar. Då minns jag var jag sett det tidigare. Hos farfar, kompisar, familj, släkt och främlingar. Och försiktigt undrar jag varför. Jag undrar varför det är av allra största vikt att bli så märkbart hörd. Det ska tydligen inte råda någon som helst tvekan om att personen i den andra änden av luren ska höra vad man säger. Diskretion och allmän omtanke är bara tomma ord i deras vokabulär. Personen i fråga måste ju med all tänkbar sannolikhet känna till den moderna teknologins framsteg, att man inte behöver skrika i sin mobil för att personen i den andra änden ska höra vad man säger.
Dessvärre verkar det inte vara på det sättet och gaphalsarna fortsätter att förpesta omgivningen på tåg och bussar. Det är minst sagt oförsynt. Och naturligtvis hamnar jag själv i mitten av händelsernas centrum, eller snarare precis bredvid. Det är inget som händer särskilt ofta, men ibland har jag otur.
/C
Krönika publicerad i gratistidningen Stockholm City i höstas.
onsdag 1 april 2009
Gräv09
Jag var på Gräv09 i helgen. Ett stort event med massa seminarier om grävande journalistik som äger rum varje år. Den här gången i Örebro. Intressant var det minst sagt. Och inspirerande.
Bland de över 600 journalister som fanns på plats fick man se ett och annat välbekant ansikte susa förbi, och även ägna sig åt lite kvalificerat mingel. Det var en välblandad kompott med yrkesverksamma från lokaltidningar över hela Sverige till storstäder och SVT och SR. Framför allt SR, verkade det som. De sprang man på titt som tätt.
Guldspadegalan var påkostad och... ja, galig. Som vilken gala som helst i tv, fast utan direktsändningen.
Nedan följer lite bilder.
Panelen för inledningsdebatten om hur Grävande journalistik ser ut i Sverige i dag, och var den är på väg.
Närgalan, första kvällen.
JMS:are.
Conventums korridorer.
Lunch.
/C
Bland de över 600 journalister som fanns på plats fick man se ett och annat välbekant ansikte susa förbi, och även ägna sig åt lite kvalificerat mingel. Det var en välblandad kompott med yrkesverksamma från lokaltidningar över hela Sverige till storstäder och SVT och SR. Framför allt SR, verkade det som. De sprang man på titt som tätt.
Guldspadegalan var påkostad och... ja, galig. Som vilken gala som helst i tv, fast utan direktsändningen.
Nedan följer lite bilder.
Panelen för inledningsdebatten om hur Grävande journalistik ser ut i Sverige i dag, och var den är på väg.
Närgalan, första kvällen.
JMS:are.
Conventums korridorer.
Lunch.
/C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)