Nostalgitripparna avlöser varandra

Vilken jävla sommar detta är ändå. Vädret tvekar likt jag själv inför ett sensommardopp i Glasbryggsjön i gamla Orminge. Jag jobbar som ett litet svin och försöker luska fram möjligheter att ta mig härifrån i alla fall någonting under augusti. Men ingenting är självklart. Redan 24:e augusti drar skolan igång igen.

Härom dagen skaffade jag mig Spotify, sist som vanligt, och äntligen! får jag ändå lov att tillstå. Spotify är fantastiskt. Nostalgitripparna avlöser varandra när jag till exempel gräver upp Alla får påsar med Magnus Uggla från 1993. Hela albumet, eller kassetten som jag faktiskt köpte, är nog för evigt fastsvetsat i ryggraden på mig. Likaså Robban Broberg, och nu talar vi 8-års åldern. Texterna sitter där fortfarande.

Jag känner nästan en form av trygghet när jag lyssnar på sådant jag lyssnade på när jag var liten. Det ger mig ett sorts lugn och en förnimmelse av när livet var okomplicerat, lätt och fritt. Och det gläder mig.

Apropå Spotify, har ni hört om det nya Voddler? Som Spotify, fast för film och tv-serier. Visserligen upp till bevis men om det fungerar lika bra som Spotify är det helt jävla fantastiskt.
Voddler är också svenskt och den första officiella beta-versionen släpps i höst. Ge mig!

/C

Lättlurendrejeri

Ofta blir man haffad på stan av folk som vill att man ska byta telebolag eller nåt. Idag ville nån att jag skulle byta till grön el. Jag svarade att jag var nöjd med min tyska kolkraft som jag betalade extra för för att få hem till jacket.

Grön el? Haha. Sånt där går jag inte på. El som el vafan. Jag har en elledning in i min lägenhet och jag kan omöjligt styra varifrån den kommer. Byter jag till grön el betyder inte det att jag får nya ledningar dragna direkt från ett solkraftverk som de vill få mig att tro. Nej, det är bullshit det handlar om. All producerad el slås ändå ihop i samma kraftledningar. Någon ville bara ha mina pengar genom att spela på en påprackad klimatångest. Men nej.

Och igår ville Rädda barnen att jag skulle skaffa ett bankkonto med tillhörande kort på Handelsbanken, där banken för varje köp jag gör, bidrar med en halv procent av beloppet till Rädda barnen. Och "det bästa är att du slipper betala något överhuvudtaget" sa snubben jag snacka med.

Nej, sånt där går jag inte heller på. Någon hake måste finnas. Ett stor bank, mitt i en bankkris, går in och bryr sig om välgörenhet helt plötsligt. Nåt lurt är det. Det är väl klart som fan att det faktiskt är jag som får betala festen. Ett företags uppdrag är att tjäna pengar och gå med vinst. Det står faktiskt i lagen har jag fått berättat för mig. Bank - bankkris - välgörenhet? Nej... går inte ihop. De ville såklart, som vanligt, bara åt mina pengar för att sko sig själva med Rädda barnen som täckmantel. Fyfan. Klart som fan att barnen blir rädda när de fattar hur världen egentligen fungerar.

Nåt lurt är det alltså med alla påhopp som görs på stan. Särsklit när nåt ska säljas. Så håll i era pengar. Gå inte på deras knep. Men var inte otrevlig. Finta upp dem på läktaren och dra ner brallorna på dem. Det är roligare än ignorans.

oper snah

Minns någon det här?

För lite över en månad sedan lades följande klipp upp på YT. Där tar David Letterman upp sin vinst av Aftonbladets tv-pris 2001, för Best TV-Personality (Non-Swedish).
Detta har jag nog missat helt för jag kan inte uppbringa en enda minnesbild från denna tv-händelse.

This is the Aftonbladet. It looks like it might be full of vodka.







/C

RIP Michael Jackson

Hans död kom som en chock för mig, säkert också för dig. Jag tror den chockade alla. The King of Pop dog. En konstnär som influerat mängder av människor dog. Efterspelet lever vidare i medier och fikarum.
På jobbet i dag snattrade till exempel tjejerna om tårarna de fällde när de såg minnesceremonien på TV4 från gårdagen. På rockfestivalen i Roskilde hyllade stjärnor som Kanye West, Coldplaypojkarna och Pete Doherty honom. Alla sörjer, tidningssidorna är fyllda.
Tillochmed en pensionär jag mötte tyckte det var synd att "han den där Michael nånting" hade dött.

Alltså jag spyr.

Hur kan en sorg vara så total? Man kan väl omöjligt sörja någon man inte känner? Pensionären till exempel, har väl antagligen aldrig hört en låt. Hur kommer det sig?

Visst, Michael var en stjärna, en legend och en stor konstnär. Dock lite knäpp verkar det som, vilket han fått mycket skit för genom åren. Men var är den kritiken nu? Alla är så falska. Alla ska tala väl om döda personer, alla ska sörja.
Att sörja tillsammans verkar vara ett tecken i tiden. Men jag tycker det är konstigt.

Jag skyller på medierna. De vet vad som säljer och tutar i människor att de minsann ska vara ledsna nu. Dessa jävla journalister alltså. Nån, hur höga var TV4:s tittarsiffror?

Människor borde kunna tänka och känna efter själva? Eller kan vi inte det?

/nHas