RIP Michael Jackson

Hans död kom som en chock för mig, säkert också för dig. Jag tror den chockade alla. The King of Pop dog. En konstnär som influerat mängder av människor dog. Efterspelet lever vidare i medier och fikarum.
På jobbet i dag snattrade till exempel tjejerna om tårarna de fällde när de såg minnesceremonien på TV4 från gårdagen. På rockfestivalen i Roskilde hyllade stjärnor som Kanye West, Coldplaypojkarna och Pete Doherty honom. Alla sörjer, tidningssidorna är fyllda.
Tillochmed en pensionär jag mötte tyckte det var synd att "han den där Michael nånting" hade dött.

Alltså jag spyr.

Hur kan en sorg vara så total? Man kan väl omöjligt sörja någon man inte känner? Pensionären till exempel, har väl antagligen aldrig hört en låt. Hur kommer det sig?

Visst, Michael var en stjärna, en legend och en stor konstnär. Dock lite knäpp verkar det som, vilket han fått mycket skit för genom åren. Men var är den kritiken nu? Alla är så falska. Alla ska tala väl om döda personer, alla ska sörja.
Att sörja tillsammans verkar vara ett tecken i tiden. Men jag tycker det är konstigt.

Jag skyller på medierna. De vet vad som säljer och tutar i människor att de minsann ska vara ledsna nu. Dessa jävla journalister alltså. Nån, hur höga var TV4:s tittarsiffror?

Människor borde kunna tänka och känna efter själva? Eller kan vi inte det?

/nHas