Det som händer på Östersjön, det stannar på Östersjön.

När jag var sjutton skulle jag för första gången själv utan föräldrar åka båt. Kryssning. Vi skulle supa, festa och, förhoppningsvis, fixa på båten. På Vikingterminalen frågade den finske vakten mig, på bruten svenska, vem jag åkte med. Med hon där framme, mamma, pekade och sa jag. Jag lyckades ta mig in på båten men värre var det för mina kompisar. Det var bara att kliva av igen.

En månad senare gjorde vi om allt och tog oss den här gången förbi de finska gorillavakterna. Vi hade blivit utlovade Östersjöns bästa köttmarknad. Superiet började redan nere i hytterna under bildäck med taxfreeöl. Vi jobbade oss uppåt, mot diskot högst upp. Det sunkiga diskot där folk redan låg utslagna på golvet utanför entrén när vi kom. Där de hoppade mellan våningsplanen i trapphusen. Ute på däck kastade folk, inte vi alltså, stolar överbord. Vakterna stod med händerna i sina fickor. I det halvtomma diskot var musiken dålig. Det var mörkt och inga brudar som kunde svenska. Ölen var äcklig och sjösjukan påtaglig. Ja, inte helt stabilt med andra ord.

Vi söp och festade som planerat. Men inte fan fixade vi några brudar. Det enda vi presterade var spyor. Det var oerhört skönt att komma iland på Stadsgårdskajen igen dagen efter. Hem till mamma, duscha och meddela att allt gått bra. Jag ville aldrig mer åka på denna skitiga båt med äckligt folk. Jag var 17 år och ansåg mig redan då vara alldeles för bra för sån där hjärnlös sörja. Jag letade efter nåt bättre, finare.

Förra veckan tog jag en båt över till Åbo. Jag gillade vad jag såg trots att jag åkte utan hytt och sov på golvet, eller rättare sagt: sov inte, eftersom jag var jävligt rädd att bli pissad på. I övrigt var det som vanligt, bara att jag gillade det den här gången.

Det var karaokeskrän, dåliga men behagliga dansband, gungande dansgolv, öl+jäger = 69 kr, spritprovning i taxfreen, ryska turister, zigenare, fyllecellsbortförda finska alkisar, schlagerälskande fulla svenska mammor, etcetera.

Ja, det var livet när det var som bäst, utan konstigheter och utan krusiduller, bara djurisk fest härstammande från neandertalartiden, som jag såg. Alla var glada, och alla var välkomna, även om vakterna tyvärr hade extra ögon på zigenarna.

Uppenbarligen har jag ändrats sen min förra resa. Jag söker inte längre några seriösa kulturintellektuella prettofestligheter. Jag vill ha fester där folk inte tänker efter för mycket. Det ska vara hämningslöst. Det ska vara vanligt folk, folk som skriker i karaoken efter öl och brudar. Folk som knullar till höger och vänster och litar på att piller lindrar allt ont dagen efter. Det ska vara fest utan stress och press helt enkelt.

Så nu har jag redan bokat in nästa resa, åt er alla, vare sig ni vill det eller inte. Båten avgår klockan åtta imorgon kväll från Frihamnen till Riga, Östersjöns pärla. Det blir kungligt.

/h