Varje natt vaknar jag med ett ryck. Det är priset jag får betala för att ha SvD. Tidigare, när vi hade DN, fanns inte samma problem. Då gick allt lugnt till. Då var det frid och fröjd. Då var det DN på stan varje fredag.
Nu är det i stället brak, ögonlock som flyger upp, hjärtat som pumpar hårt i bröstet, några sekunders förvirring och sedan försöka lugna sig. Pusta ut. Och somna om. Han är inte klok den där jäveln som ränner runt i trapphuset med alla tidningarna.
Jag tror Alex Schulman beskrev det bäst.
Så kommer han till vår dörr. Det ljudet... Det är obegripligt. Jag förstår inte hur det över huvud taget KAN låta så mycket. Det är ju bara en tidning som släpps ner i ett brevinkast. Fast det är klart, den här dåren släpper inte ner någon tidning. Han kastar ner den. Och när han släpper inkastflärpen så gör han det på sådant sätt att det sjunger i hela lägenheten. Det är ett magnifikt oväsen.
tisdag 16 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar