(C): Who the fuck wrote The Wrestler?

Det var ganska lustigt egentligen. Till slut hade alla varsin grej, sitt eget populärkulturella faktum som de försvarade med en dåres envishet och skyllde på sprickor i allmänbildningen hos de som inte höll med. Det var självklarheter, tydligen. Sådant som vi bara var tvungna att veta.

Allt började med filmen The Wrestler. Ebbe talade sig varm om den specialskrivna låten som spelas under filmens eftertexter. Vi lyssnade och fann den inte alls dum. Men vem var det som skrivit den? Enligt Ebbe var detta en ren självklarhet. Det var vid tidpunkten för filmen så stort och så uppmärksammat att man måste bott i en grotta med öronskydd och ögonbindel de senaste åren om man inte visste vem låtskaparen var. Den hade vunnit priser för bästa soundtrack, fortsatte Ebbe. Vi talar rekordnyhet här. Men nej. Jag och Max, vi visste inte. Och det stod vi för. Enligt oss var det långt ifrån självklart.

Så kom nästa bomb, denna gång från Mac. Blue Man Group, som förpestar omgivningen med sin suspekta reklam för tillfället, skulle man visst känna till. Enormt megastora var de tydligen. Kända över hela världen. Men nej. Jag och Max, vi visste inte. Och det stod vi för.

Sen började det balla ur. Nu var det Max tur. Uttrycket G. Som i Gangster. Visste man inte vad G stod för, ja då skulle man aldrig mer kunna göra några som helst anspråk på att vara någon slags kännare av populärkultur. Men nej. Vi andra, vi visste inte. Och det stod vi för.

Slutligen var det min tur. Och det kom oplanerat. Det är väl klart att man kan ha kaviar på avokado. Det är ett alldeles utmärkt komplement. Precis som till ägg. Men nej, Max köpte inte det. Hade aldrig någonsin hört talas om det. Det var ju befängt! Kaviar på avokado!? Sen smakade han - och höll med mig.

Vi gjorde för övrigt en mini-survey i klassen angående The Wrestler. Majoriteten visste inte att den skrevs av Bruce Springsteen.

I rest my case.