lördag 28 februari 2009

En Cirkus av Pop

I onsdags hedrade KellysKompis PopcirkusDebaser Medis med sin närvaro. En och en halv timmes direktsändning från Svt dragen av Christian Luuk och Per Sinding-Larsen. Gäster var bland andra Those Dancing Days och Sahara Hotnights. Vi fick skåda ett välrepeterat och välsmort maskineri som formligen osade rutin vad gällde direktsänd tv. Intervjuer varvades med uppträdanden och kamerorna kryssade mekaniskt mellan fulla ölglas bland det något förvirrade klientelet. Publiken kunde dock mjukat upp lite snabbare - men det var ju trots allt ganska tidigt på kvällen.



Något av sändningens höjdpunkt inträffade mot slutet när Sahara Hotnights rev av tre glada låtar från sitt senaste album samtidigt som Luuk och Sinding-Larsen - med en ava mellan låtarna - stagedivade och rullade över publikens huvuden.





Men säg det roliga som vara för evigt och det kändes som om sändningen var över snabbare än Maria Anderssons poplugg hann svänga från det ena örat till det andra.









Efteråt for hela gänget vidare och landade tillslut på Baba Sonic's dansgolv för att fortsätta kvällen i poppens tecken.

/C

fredag 27 februari 2009

Negativitet blir ofta positivitet

Fredagkväll med en förkylning som enda sällskap. Kul? nej. För att undvika den totala ihopdeppningen pillar jag in en snus och hoppas på en snar nikokick. Egentligen har jag det ju ganska bra, försöker jag intala mig själv. Det finns dom som har det värre, tänker jag. Tex rapporterar Rapport om att vårt vårt BNP sjunker. Folk blir av med jobben. Illa och synd. Mer synd om dom än om mig.

Men även detta försöker jag denna kväll vända till något positivt. Förutom att folk blir av med jobben så är ju den ekonomiska krisen mycket välkommen, iallafall i min värld. Äntligen kanske shoppinggallerior slutar poppa upp som illaluktande svampar över hela stan. Äntligen slår vi i år kanske inte ett nytt handelsrekord av julklappar i december. Äntligen börjar VD:ar och andra pampar sänka sina löner. Äntligen kanske jag får mindre jobbig reklam i min brevlåda. Det finns alltså mycket positivt med det hela.

På Rapport berättar de också att den ekonomiska krisen tar sig uttryck på helt andra sätt. Ryanair funderar till exempel på att ta betalt för toabesöken på sina flyg. (Även DN skriver om detta, http://www.dn.se/resor/toalettbesok-pa-ryanair-kan-kosta-1.809721) Men jag undrar om de inte skjuter sig i foten nu. Ett pund för ett toabesök. Som svensk är jag naturligtvis snål och skulle hålla mig varje gång jag flyger med Ryan. För att underlätta detta kommer jag givetvis inte heller köpa någon bärs på planet. Inte en enda faktiskt eftersom öl och toa starkt hänger ihop. Jag tror nog att de flesta svenskar tänker likadant. En toaavgift gör alltså att ölinkomsten minskar och att Ryan förlorar pengar på detta sätt.

Lyckligtvis, för Ryan Air, kanske inte alla tänker som svenkar. Att flyga och supa hör ju ihop i Sverige. För mänsklighetens skull hoppas jag att fallet inte är så i övriga Europa. Och då kanske Ryans idé om toaavgift är bra. Va vet jag..

Nu har iallafall nikotinet kickat in och fredagskvällen känns mycket bättre! Glad helg!

/Hasse

måndag 23 februari 2009

Destroy everything you touch

Idag såg jag Mammut av Moodysson. Det är en bra film faktiskt men musiken i den var bättre.
Moodysson lyckas alltid välja jävligt bra musik till sina filmer. (Kom ihåg Fucking Åmål till exempel) I Mammut är det Ladytron som gäller. Det är för mig ett nytt band även om jag sett namnet florera här och där. Låten nedan har säkert varit en jättehit som jag missat. Men ändå sjukt bra. Så bra att jag måste skriva om den. Låten heter Destroy everything you touch.

http://www.youtube.com/watch?v=ddCzAxY6Iv8&feature=related

(Kan någon vänlig förklara hur jag får videofönstret i själva inlägget?)

söndag 22 februari 2009

Carl Jan i centrum

Senaste dygnet har Carl Jan tagit väldigt mycket plats i mitt liv. Först via en lång diskussion på en fest igår med en kille som pluggade till kock i Grythyttan. Sen idag, när jag förtjänstfullt förträngt allt slår jag på tv:n och vem uppenbarar sig i rutan om inte Carl Jan himself. Nu kanske någon undrar, vem är denna man med dubbelt namn?

Carl Jan Granqvist brukar beskrivas som livsnjutare eller något dylikt. Han är ibland med och dricker fina viner i tv, och har varit både deltagare i På spåret och faktiskt också bisittare till Ingvar Oldsberg. Dessutom har han varit med i skapandet av resturanghögskolan i Grythyttan, varför det inte var överraskande att killen på festen hade koll på Carl Jan. Jag hade en lite mer kritisk hållning, och hävdade att tv-profilen var både snobbig och irriterande. Det var en öm punkt. Det visade sig att alla i Grythyttan hejar som galningar när Carl Jan är med i något tv-program där man kan ringa in och rösta.

Just nu är han med i Lets Dance, och klarar sig kvar vecka efter vecka. Han arbetar dansgolvet med mycket mycket stela höftrörelser, och jag är en sån som blir väldigt obekväm när folk gör bort sig i tv, så det är en pers. Men Grythyttan berörs inte så lätt, nej, nej; det var t o m någon som hade ringt in 20 gånger till programmet och röstat. Så bli inte förvånad om Carl-Jan vinner hela spektaklet, eller snart dyker upp i något annat program på prime-time. Det är en följetångsnyhet skulle kanske Weibull/Hadenius eller Nord/Strömbäck säga.

/Max

lördag 21 februari 2009

Koffeintabletternas förlovade land

Det finns som bekant många olika sätt att få i sig koffein. Datanördarna dricker joltcola, festfolket dricker redbull vodka, vanligt folk dricker kaffe. Ofta är energiboosten nödvändig för att hålla igång, antingen om det är när man pluggar, har tråkigt på jobbet eller om man är ute på krogen. Men det finns praktiska problem med koffein på krogen:
1. man dricker fan inte joltcola
2. man dricker fan inte redbull vodka, såvida det inte är krisläge.
3. man tar fan inte med sig en termos kaffe hemifrån, och man beställer fan inte kaffe från baren

därav lösningen; koffieintabletter! Tablettburken ger visserligen sken av att man går på tyngre atrificiella droger, men det är smällar man får ta.

/Max

onsdag 18 februari 2009

Party korsningen Kungsgatan/Vasagatan

För några år sedan gick jag in på Åhléns City för att döda lite tid. Man kan ju gå runt där hur länge som helst och titta på allt man inte vill ha. Det speciella med det här besöket var att jag på klädavdelningen för herrar hörde en låt jag som jag tyckte var bättre än ALLT annat jag hört förut. Jag rusade snabbt till kassörskan och frågade vad detta ljuvligt poppiga ljud var för något. Hon svarade:

”Men det är ju BWO för guds skull!”
”Är det?” sa jag

Jag kryssade mellan människorna i rulltrappan för att snabbast av alla komma ner till skivavdelningen.

”Har ni BWO?” fick jag ur mig till kassörskan mellan mina andfådda andetag..

Hon pekade på topplistehyllan. Jag sprang dit och köpte två exemplar, ett för min stereo och ett för min bil. Sedan den dagen är det mitt favoritband. Den blonda hårfagra stämman, Bards hårlösa komposition och den feminina touchen går ju rakt in i kroppens leder! Jag vill poppa bara jag hör det…

En kväll var jag ute och cruisade på stan med min begagnande, för mig splitternya, Audi. På Kungsgatan fick jag rött och började se mig smått om hur fredagkvällen förlöpte. I bilstereon låg naturligtvis BWO.
Utanför vindrutan ser jag plötsligt en välbekant rakad hjässa. Det var mr Bard himself. Jag maxade min nya baslåda så att han skulle höra samtidigt som jag tryckte upp skivomslaget mot rutan. Han log. Sedan hände det konstigaste:

Runt omkring oss började folk dansa. Det var tydligen inte bara mr Bard som hörde baslådans dunk. Folk spontanpoppade på trottoarerna denna fredagkväll. Min Audin och mr Bard stod i centrum. Det blev ett jävla drag och alla var i någon slags gemensam harmoni.
Tyvärr slog det om till grönt. Jag tryckte motvilligt på gaspedalen och såg i backspegeln att folk slutade poppa och återgick till normaltillstånd och gick vidare. Jag såg att mr Bard svängde in på Kebab House.

Med detta uppmanar jag alla att fullständigt poppa loss när BWO spelar live i Melodifestivalen på lördag. Känn hur hur din kropp, med sina organ, börjar röra sig av sig själv. Dina leder kommer ta kommandot.
Och kom ihåg: ring och rösta!

/the Hans

tisdag 17 februari 2009

Våga vägra Alfons

Det är tisdag och jag är på väg hem från skolan. Jag hoppar på tunnelbanan mot Mörby centrum och sätter mig ner bredvid en gubbe med grå mössa. Det är fullt med folk. Jag sätter på Kings of Leon på ipoden, tittar upp och ser att tjejen som sitter mitt emot kollar på mig. Hon är söt, jag sneglar lite och ser att hon tittar tillbaka. Hon har blont hår och coola kläder. Jag byter låt. Låtsas vara ointresserad, Playin’ the Game, eller? Tittar upp igen efter en stund. Hon tittar på mig, jag tittar på henne. Hon ler lite, jag ler lite.

Vad händer sen? Ingenting. Där sitter jag som Alfons Åberg och vågar inte öppna munnen. Jag pillar med ipoden resten av vägen och hoppar av vid Stadion.

När jag sedan går hem blir jag besviken. Varför sa jag inget? Jag var väl rädd för att göra bort mig. I bakhuvet ekar en rösten av en kompis som för några år sedan sa att regel nr ett för att få tjejer är att: ”Våga vara oskön”.

Varför vågar man inte vara oskön? Varför sitter jag där som ett kolli och är tyst? Måste man dricka sig redlös för att våga ta kontakt?

Jag vill därför uppmana alla att när man väl hamnar i en situation som denna - eller varför inte bara när man ska fråga efter vägen, men istället går och fryser – gör det bara! Det kan gälla vad som helst, men våga alltid vara oskön! Man har allt att vinna, väldigt lite att förlora. I värsta fall får du något roligt att berätta.

Det enda man ångrar är det man aldrig gjorde.

/M

söndag 15 februari 2009

Rock & Pop

Ännu en vecka över med en helg som alla andra. Söndagsfåtöljen känns oerhört bekväm för tillfället med svaga ben, ett tungt sinne och en lugn cover av Eve of Destruction i högtalarna. I går drack jag Red DevilMedusa. Vilken procedur sen då - det ska hällas, skakas, rullas och sedan tändas eld på. Helt klart ett angenämt partytrick i baren men svårt att göra med finess utan träning och med salongsberusningen hängandes över sig. Bland Ramones-tröjorna fann jag även brodern min och det blev skön rock i några timmar.

Härligt också att se KellysKompis sprattla till sporadiskt, men den bitande (0) Bloggintresserade här till höger ger fortfarande en något bister första anblick. Men jag misströstar inte och ser ändå ett ljus, om än något dunkelt, i apatins tunnel.

Tentavecka står för dörren och böckerna har jag travat upp här bredvid mig. Det går nog bra det här, säger jag för mig själv och sneglar på den nya mobilen som jag skickat alldeles för många MMS med i helgen.

Något att riktigt se fram emot kan emellertid vara Popcirkus på Debaser Medis den 25 februari. Sahara Hotnights och Those Dancing Days uppträder och det rycker helt klart i poptarmen. Framför allt efter att jag i går upptäckte Spotifys värld hos en vän och grävde fram bland annat Sahara Hotnights lite äldre guldkorn Kiss & Tell, och mindes samtidigt med ett leende deras trånga spelning på lilla Kafé 44 på söder får några år sedan, innan de blev sådär spelning-på-Conan-O'brien-stora.

140 kr + förköpsavgift vill de för övrigt ha för Popcirkusen, och då fortsätter kalaset efter SVT:s sändning. Jag röstar för!

/C

tvättproblematik

Jaha, så är det dags att tvätta igen då, vilket är skönt. Det var lite för länge sen sist. De senaste dagarna har jag gått omkring med de där fillingarna som liksom är lite för trånga och obekväma.

Dock har jag ett problem.

Som de flesta studenter här var jag bor har jag en blå IKEA-påse som kläderna fraktas i mellan hem och tvättstuga. Men jag har ju bara en. Hur snuskig blir inte påsen av de äckliga strumporna och kalsongerna jag stoppar i den? I samma påse ska jag sedan lägga den rena, väldoftande tvätten. Det tar lite emot att använda samma. Men det känns lite överseriöst att gå och köpa ännu en till påse från IKEA att ha till den rena tvätten bara.

Hur löser man detta? Hur löser ni detta? Det kanske bara jag som är känslig. Jag är tacksam för tips.

/ Hans aka Toivo

torsdag 12 februari 2009

Plans

Vill bara slå ett slag för Seth Cohens favoritband Death Cab For Cutie och skivan Plans. Släpptes 2005 men is still going strong.


/M

Say no more



/ E

onsdag 11 februari 2009

Rubriker

Jag läser en bok om rubriker. Allt handlar i slutändan om fingertoppkänsla, känns det som. Att sätta en bra rubrik kan vara nog så svårt. Men visst är det intressant, att teoretisera kring något man ser varje dag utan att direkt reflektera över.

Sen finns det givetvis undantag.

I morse på väg till skolan lyssnade jag på Äntligen Morgon med Adam Alsing, Gry Forssell och Anders TimellMix Megapol. Alex Schulman fanns i studion och samtalet gled in på kvällstidningsrubriker.

Ordvitsandet i rubrikerna har börjat gå lite överstyr, framför allt nu den senaste tiden, konstaterade Alsing och tog det svenska fiaskot i skid-VM i Val d'Isère som exempel. I söndags kunde Aftonbladet stoltsera med bland annat följande klämkäcka rubriker:

Val Misär
Alpinsamma skidlandslaget


Diskussionen fortsatte sedan i studion och man kom fram till att det faktiskt är konst att sätta rubriker. Sedan regnade det nya rubrikexempel, som till exempel om den svenska längdskidåkaren Charlotte Kalla. Smaka på de här:

Heta Kalla
Iskall avslutning


Det är så jävla pinsamt, konstaterade Schulman. Och givetvis gick det inte att undvika Zlatan - och kvällstidningarnas förmåga att alltid byta ut alla S till Z när det gäller den mannen.

Zlatans Zuperstraff!
Zagolikt Zlatan!
Zlatans Zuccé!


Och. Så. Vidare.

Jag håller helt klart med gänget i studion. Ibland kan det vara kul, Aftonbladet hade till exempel för några år sedan en mycket underhållande rubrik om den tyska fotbollsmålvakten Oliver Kahn när han under någon match hade fumlat in en enkel boll i mål. Rubriken då löd:

Hur kahn han? (med h:et i annan färg)

Men annars tycker jag att det hela börjat gått lite för långt. I alla fall nu på senare tid och framför allt när de skriver om just Zlatan.



Man kan ju fråga sig om kvällstidningarna hade varit sin vana trogen gentemot Zlatan om ämnet hade varit ett annat. Kan ni till exempel tänka er dessa rubriker:

Här zågar Zlatan den zvenska zportpanelen i direktzändning!

Zlatan om zin zjukdom: Jag har zkellettcanzer

Zex zovtip från Zlatan: Zå zover man zanzlöst zäkert!

Zlatan zaknar Zverige - och znön

Zlatan zimmade znabbare än Thereze Alzhammar

Zlatan zover zämre zedan zäzongzztarten av zuccézerien FC Z


Okej, där spårade jag ur lite - men jag hoppas ni förstår sensmoralen.

/C

tisdag 10 februari 2009

Utbildningskollaps

Nej nu har det varit lite för mycket romantiserande kring fylla, musik och bakfylla på KellysKompis. Dags för lite riktigt tunga ämnen och funderingar tycker jag. Läs nu detta och försök att inte gäspa under tiden.

Igår fick jag Soda, kårtidningen på Södertörn, i brevlådan. En ganska trevlig tidning faktiskt som jag bläddrade i innan jag pladask somnade med lampan tänd. Läsningen påminde mig dock om hur tufft det är att klara ekonomin för en student i Sverige.
Jag läste om de höjda hyrorna inom SSSB, som är den största hyresvärden för studenter i Stockholm. Som boende inom SSSB har jag själv fått en höjning med en hundring i månaden. Jag kan tänka mig att hyrorna höjts på ungefär samma sätt inom Svenska Bostäder och övriga studentbostäder. Vi har det tufft vi studenter.
Gårdagens läsning påminde mig om en artikel jag läste för ett tag sedan. (http://sydsvenskan.se/lund/article204484.ece). Där stod att CSN-stödet inte på något sätt följer hyreshöjningarna och inflationen.
I Soda läste också om hur högskolorna får allt mindre pengar från staten vilket resulterar i mindre schemalagd undervisning. På vissa heltidskurser kunde det innebära bara två föreläsningar i veckan. Jag skulle aldrig motivera mig att läsa ännu mer hemma när undervisningen och kvalitén försämras.

Så hur analyserade jag då gårdagens trevliga läsning?
Jo det måste vara så att staten, som har ett finger med när hyrorna sätts i och med att de ofta är ägare, vill tvinga oss att jobba vid sidan av våra heltidsstudier. De höjer hyrorna men vägrar att höja CSN. De underlättar också för jobb vid sidan av våra studier när de genom minskade anslag minskar den schemalagda undervisningen.
När heltidsstudier inte är heltidsstudier och när alla studenter tvingas jobba extra blir vi sjukt produktiva för samhället samtidigt som vi förhoppningsvis, ur statens synvinkel, tjänar så mycket att vi inte får bostadsbidrag eller CSN-stöd. Staten sparar alltså en massa pengar!

En annan trevlig läsning jag haft som bekräftar ovanstående analys är den om situationen på KTH. Tydligen har antalet sökande till de tekniska utbildningarna sjunkit ganska mycket de senaste åren. Det är ju inte så konstigt heller när de tekniska utbildningarna lär vara de tuffaste som finns att läsa. Det är minst 40 timmars studier per vecka på en sådan utbildning. Det blir inte mycket tid över till ett extrajobb för att har råd med hyran. Och jobba måste man ju göra för att ha råd med hyran när den höjs. Inte så konstigt att folk väljer att plugga något annat när de vet att ekonomin inte kommer gå ihop.
En annan trevlig parentes är vad KTH gör för att ändå fylla platserna? Jo man tar in en massa kineser och folk med andra nationaliteter. Dessa studenter pluggar gratis på den skattefinansierade utbildningen i Sverige. När de är klara åker de till sina hemländer eller något annat attraktivt land för att jobba. Det skulle jag i alla fall göra.

På lång sikt skjuter staten alltså sig själv i foten. De skär ner på utbildningskvalitén med sina sänkta anslag samtidigt som skattepengar med utländska studenter försvinner ut i världen. Sverige lär ju inte stå sig bra i den internationella konkurrensen i framtiden med denna utveckling.
Nej, utbildningsminister Leijonborg och finansminister Borg, nu får ni och övriga borgare skärpa er. Annars röstar jag bort er.

Usch detta var jobbigt, men skönt, att skriva. Nu ska jag sova. God natt.

the H

Roast



Henrik Schyffert anordnade en roast av sig själv förra året i samband med att han fyllde 40. Att roasta någon kommer ursprungligen från USA och går ungefär ut på att ett visst antal personer komiskt förolämpar en viss utvald person inför publik. De som skulle roasta Schyffert var bland annat Jonas Gardell, Johan Rheborg, Fredrik Lindström, Johan Glans och Magnus Betnér. Tunga namn, så det lät lockande.

Vid samma tidpunkt drev Schyffert även en ganska lustig blogg, och det var endast på den han tipsade om sin roast. Detta var inget officiellt - detta var för trogna (och snabba) läsare. Biljetten kunde köpas på ticnet och hade det inte varit för ekonomins dystra siffror hade jag knipit en plats. Högst upp, längst in och bakom en pelare förvisso - men ändå.

Det var sjukt bra, vittnade rapporterna om strax efteråt. Och jag ångrade mig - givetvis - att jag inte skakat lite mer på spargrisen.

Men nu är det tydligen dags igen. Platsen är Berns Salonger och roastmastern är Erik Haag. Den här gången är det heller inte bara Schyffert som ska grillas. Det är både Björn och Robert Gustavsson, Bert Karlsson och den gamla ormingepojken Markoolio. Bland andra.

175 kulor vill de ha för kalaset. Kan det vara något?

/C

söndag 8 februari 2009

Dessa söndagskvällar

Söndagskvällar - dessa söndagskvällar. En tid för omgruppering, nedsjunken i en fåtölj, smått seg och bakfull sedan gårdagen. Jag missade Melodifestivalen i går och tittar lite på reprisen på Svt24. Petra Mede verkar vara full av energi. Hon springer runt och skriker och kramar de tävlande när de gått vidare i tävlingen. Där har ni någon som är taggad på att Melodifestivalcirkusen ånyo dragit igång. Mede - jag vet inte vad jag ska tycka om henne än.

Slår istället över till Trollkralens hemligheter på Kanal 5. Halvtrevligt program, det där. Inte speciellt bra, men man fastnar ändå. Man bara måste se hur tricket har gått till - och när man väl blir upplyst är det liksom "Ämen, vad enkelt, det där visste man ju!". Så kollar man vidare lik förbannat.

Dessa söndagskvällar alltså.

/C

Ett citat

En polare som nu jobbar i Köpenhamn visade mig detta citat, som är taget ur en känd reseguidebok, appropå skillnaderna mellan våra skandinaviska grannländer.

"It's been said that the Danes live to eat, the Norwegians eat to live and the Swedes eat to drink..."

Ganska passande iallafall måste jag säga.

/H

fredag 6 februari 2009

The botten is smart

Det finns en gammal skröna som säger att det endast på fyllan som ens "rätta jag" kommer fram. Jag menar istället att det först på bakfyllan som detta sker.

Man svävar runt i ett tillstånd av upplysthet - ser den råa, nakna, ödmjuka sanningen om sig själv och sin omgivning. Med bedövat smak- och luktsinne, försämrad koordinationsförmåga och total avsaknad av socialkompetens lyfts en medvetenhet fram som annars är omöjlig.

Det är först när botten är nådd som man riktigt kan ärlig mot sig själv. Allt ackompanjerat av Radioheads "Fake Plastic Trees"...

http://www.youtube.com/watch?v=HeowFbvpu0U

/m

Uranus

Jag vet inte om jag ska kalla Youtube för en uppfinning. Kanske ska jag kalla det för en teknisk innovation eller någon slags darwinistisk utveckling av Internet.

Hur som helst är den senaste videon jag förlorat mig i och repeatat fyra gånger på raken denna:

http://www.youtube.com/watch?v=NqEuaWpcxWY


Det är det norska bandet Datarock som spelar. De är från Bergen och släppte för några år sedan deras första (och enda?) album Datarock. Helt jävla genialt för förfester. Jag har faktiskt sett dom live men då endast de två sista låtarna på spelningen. Det räckte för att fånga mig.

Jag har aldrig varit på Uranus men en av mina gamla polare har faktiskt varit där. Han är trött på det vanliga tugget på Jorden. Tydligen en väldigt trevlig planet. Dock säger han att man behöver både en del tur och vägledning för att komma dit, det är ju inte alltid som Uranus ligger i omloppsbana. Har ni varit på Uranus?

/ H

onsdag 4 februari 2009

Glittrigt

Den 11 januari 2009 får jag ett tips av en vän på ett internt forum om att biljetterna till Glasvegas konsert på Debaser Medis släpps dagen därpå klockan 10.00 på luger.se. För en kort stund blir jag helt inställd på att köpa ett par plåtar, men jag väcks ganska snabbt ur den tankegången när jag inser att jag lagt pengarna på Bob Dylan och Coldplay istället.

Man kan inte få allt här i livet.

Dagen därpå tar det inte många minuter innan samtliga biljetter är slut och jag själv sitter utan. Den senaste månaden har jag fingrat på Glasvegas debutalbum med samma namn framför stereon samtidigt som jag njutit av bitar som Geraldine, Lonesome Swan och Daddy's Gone. Förra årets mest hypade och kritikerrosade platta fick jag i julklapp. Och hyllningarna är befogade, kunde jag sedan konstatera.

Med en dragande, gäll och ekande stämma levererar James Allan och de andra skottska hjältarna melankolisk, mörk men också lite glittrig pop. Jag kan riktigt se den glittriga skottiska natthimlen framför mig. Och jag älskar det.



/C

En kväll på Kellys

En stad. En utbildning. Fyra pennor.
En kväll på Kellys och en idé som föds.

Vi börjar så.