Glittrigt

Den 11 januari 2009 får jag ett tips av en vän på ett internt forum om att biljetterna till Glasvegas konsert på Debaser Medis släpps dagen därpå klockan 10.00 på luger.se. För en kort stund blir jag helt inställd på att köpa ett par plåtar, men jag väcks ganska snabbt ur den tankegången när jag inser att jag lagt pengarna på Bob Dylan och Coldplay istället.

Man kan inte få allt här i livet.

Dagen därpå tar det inte många minuter innan samtliga biljetter är slut och jag själv sitter utan. Den senaste månaden har jag fingrat på Glasvegas debutalbum med samma namn framför stereon samtidigt som jag njutit av bitar som Geraldine, Lonesome Swan och Daddy's Gone. Förra årets mest hypade och kritikerrosade platta fick jag i julklapp. Och hyllningarna är befogade, kunde jag sedan konstatera.

Med en dragande, gäll och ekande stämma levererar James Allan och de andra skottska hjältarna melankolisk, mörk men också lite glittrig pop. Jag kan riktigt se den glittriga skottiska natthimlen framför mig. Och jag älskar det.



/C