Kostade på mig ett brett leende när jag på tunnelbanan slog upp Aftonbladets tv-sida i tidningen i dag. Fem feta kryss för Lost, och tummen upp för Karolina Fjellborg.
Jag tror att Lost kommer bli bevarad som en av det här decenniets allra bästa, smartaste och mest minnesvärda serier, skriver hon.
Orden värmer efter en lång arbetsdag. Ännu en som förstått. Har den senaste tiden blivit så trött på alla Lost-var-bra-i-början-men-nu-har-det-spårat-ur-tittare som missat seriens forthållna kvalité. Sådana kretiner till tyckare återfinns lyckligtvis nästan bara på vissa internetforum.
När det gäller media tror jag att jag inte någonsin läst en recension som sågat Lost. För det finns ju inte. Själv är jag så uppslukad av serien att jag nog inte skulle kunna vara helt ärlig, och objektiv. Det spelar liksom ingen roll vad som händer de sista två säsongerna, jag kommer ändå att älska vad Damon och Carlton präntar ner i sina manuspapper i sitt omtalade writers room.
Och för de som tycker att serien har spårat ur - det har den helt enkelt inte. Den har blivit en smula mer komplex, absolut, men inget som inbitna mystik-slukande Lostoholics som jag själv kan svälja. Inte det minsta. Och heller inte svenne-banan-tittaren som har lite innanför skallen. Mystiken som sådan dras alla till, det gäller bara att uppskatta den.
Lost är helt briljant. Det är det bästa ord jag hittar. Även samma ord som jag spontant utbrast sekunden efter det sista avsnittet av fjärde säsongen. Fjellborg väljer adjektivet genialiskt. Funkar också. Genialiskt briljant, kanske.
Visst hade Café i sitt juni-nummer förra året en något bättre recension rent textmässigt. Riktigt bra till och med. Men det viktiga är ju bedömningen i.e. betyget. Och där råder ingen tvekan: 5/5.
/C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar