Hard Knock Life

Promenerade idag förbi en lågstadieskola. På avstånd hörde jag att det som vanligt var hög volym och mycket lek på skolgården under rasten. När jag gick förbi några buskar i utkanten av skolområdet kom en liten grabb fram, kanske 7-8 år gammal. I händerna håller han två stora pinnar, samt en glasskärva. Ett vapen, förklarar han. Jag berättar att det är farligt, och att man kan skada sig allvarligt, och kastar bort glasbiten.
- Men dom kastade på mig först, säger grabben.
Han förklarar att några stora killar alltid är på honom, och har stora pinnar som dom jagar honom med. Jag får syn på en av ligisterna, och säger åt honom att skärpa sig, och låta grabben va. Rikard, som jag får veta att han heter, vågar sig tillbaka till skolgården. Jag stannar kvar undertiden för att se hur det utvecklar sig.
Efter bara en halvminut är Rikard tillbaka. Dom är på mig, säger han. Jag följer Rikard in på skolgården, vi går förbi ligisterna, som verkar ligga lågt så länge Rikard har backup. Jag promenerar runt skolgården med Rikard i jakt på en lärare vi kan snacka med.
- Jag har tusen problem i skolan, säger Rikard. Men jag får inte ut vilka problemen är.
Fan, killen kan ju knappt klä på sig själv, så liten som han är, tänker jag. Sjukt dåligt att det kan handla om mobbing i så tidig ålder.
- Alla killarna på skolgården har pinnar på rasten, som vapen säger Rikard. Jag tittar runt. Skolans äldsta elever går i trean. Vad är det frågan? Är vi i Bronx eller?
Rasten tar slut utan att jag hittat någon lärare. Jag följer Rikard in till huvudbyggnaden och drar sen hemåt. Man borde ju följt med han in och pratat med hans klassföreståndare inser jag.
Väl hemma gör jag min goda gärning för dagen och ringer skolan och berättar att de borde kolla upp hur Rikard mår, och namnger en av ligisterna. Hoppas det funkar, annars kanske man får köpa skinnjacka med texten "blä" och bli livvakt.

/Max