En lång väntan

Jaha, så var det dags. Äntligen, får man säga.
11 långa år. 8 egentligen för min del.
Ända sedan den tjocka bengalröken fyllde Norra Stå och havet av kvittorullar rusade över huvudet på en liten öppensinnad 14-åring under 5-2-derbyt mot Bajen 2001 har man, när allt kommer omkring, faktiskt bara gått och väntat på en sak.

SM-guld för AIK.



I morgon kan det ske. Det är sjukt.
Det var nära härom året. Det var också sjukt.

Känslan kan jämföras med dramat under VM 2002, eller kanske straffsparkarna mot Holland under EM 2004. Känslan alltså. Nervositeten.
Men det här kommer ändå bli annorlunda. Och jag är väldigt ledsen över att jag inte kommer kunna uppleva detta på plats i Göteborg. I stället invaderar vi Midsommarkransens stabilaste krog, ty samtliga O'Learys i Stockholm (what a shock!) var uppbokde.
Sen, om det finns en gud, guldfestar vi på Ambassadeur med laget.

Fler är nervösa. Vi släcker nervositeten med mjöd. I alla fall vi här i Kransen. Och börjar sedan den riktiga våndan (inte den i jämförelse ynkliga pinan som pågått i några dagar nu) - exakt kl. 15.00.

Välkomna till årets match.

/C