FlashForward heter ABC:s nya serie. Kalla det ett komplement i väntan på den sista säsongen av Lost som drar igång i början av nästa år. Inte mycket till komplement om du frågar mig. Å andra sidan är det väl lite orättvist att jämföra.
FlashForward är väl helt okej i brist på annat.
Men, härom dagen såg jag avsnitt fem, Gimme Some Truth, och helvete vilken avslutningsscen. Kontrasten mellan stilig gunfight och Dylans klassiker i ny tappning är rent ut sagt briljant.
Det, hörrni, var bra tv.
/C
lördag 14 november 2009
torsdag 12 november 2009
Hela livet var en spya
Redan i lågstadiet spydde jag. Mina klasskompisar lekte ryska posten och jag spydde galla. I mellanstadiet började dom hångla, fastän dom inte kunde. Jag spydde. I högstadiet växte brudarnas bröst och killarna i klassen raggade på tjejerna i klassen. Om jag gjorde det? Skojar du, jag spydde. Värre blev det i gymnasiet. Det var nog 4 par som mest. Jag pratade inte med dem. Vår klass blev känd bland lärarna som klassen där kärleken spirade. FY FAN VA JAG SPYDDE.
Sen kom högskolan. Började i Uppsala. Hoppade av efter ett halvår men visst fan hann jag spy även där (några gånger av alkohol dessutom). Paren blomstrade. Jag hoppade av och drog till Stockholm och gled några år. Sen började jag på Södertörn.
Då slutade jag spy.
Sen kom högskolan. Började i Uppsala. Hoppade av efter ett halvår men visst fan hann jag spy även där (några gånger av alkohol dessutom). Paren blomstrade. Jag hoppade av och drog till Stockholm och gled några år. Sen började jag på Södertörn.
Då slutade jag spy.
tisdag 10 november 2009
Fint eller fult
Härom veckan slog bloggfadern Alex Schulman upp portarna till sin nya bokhandel. Han ska sälja skräplitteratur, proklamerade han stolt på sin blogg. Och dyrt ska det vara. Schulman vill inte ha något spring i butiken.
Jag funderar lite kring begreppet skräplitteratur. Den vita texten på hans skyltfönster ger några tips: tantsnusk, chick-lit och Dean R. Koontz.
Men är det skräp för att det säljer eller är det skräp för att det är skräp? Att smaken hos folket är subjektiv måste bli den rimliga förklaringen. För av alla som läser böcker i världen kan man alltid hitta någon som älskar det någon annan hatar.
Men låt oss för sakens skull enas om att det finns något som heter skräplitteratur. På sin blogg förklarar Schulman hur skräplitteraturen ofta fungerar som ett slags inkörsport till läsandet för de flesta människor. Den argumenteringen kan jag faktiskt köpa. Däremot vet jag inte om jag bokstavligen skulle gå och köpa uttalad skräplitteratur som exempelvis Liza Marklund. Där styrs jag nog mer av kultursidornas recensioner trots att jag vet att de lika många gånger träffar rätt som fel i min personliga smak.
Kanske bottnar valet av litteratur i identiteten och den klassiska och alltid lika brännande debatten om klyftan mellan kultureliten och vanligt folk. I slutet av september grillades socialminister Göran Hägglund av kulturarbetare från alla Sveriges hörn under eftersnacket av Debatt i Svt.
- Ta det lugnt, uppmanade Hägglund.
- Varför ska jag ta det lugnt när du beter dig illa, undrade en kvinnlig teaterregissör.
Det var Hägglunds debattartikel i DN som rörde upp känslor.
"Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet" skrev Hägglund och tyckte sig se en växande klyfta mellan eliten och "verklighetens folk".
Om Hägglunds tes stämmer, att vissa i kultureliten skulle se ner på vanligt folk och deras liv, skulle det också innebära ett förakt mot till exempel deras läsvanor. Men säg den person av kultureliten som aldrig sneglat bakom skräplitteraturens oheliga dörr. Och säg den person av ”verklighetens folk” som med pretentiösa ambitioner aldrig stått framför världslitteraturens bokhylla.
Så jag tror Schulman har rätt, skräplitteraturen behövs.
Hur ska man annars kunna uppskatta det andra?
/C
Jag funderar lite kring begreppet skräplitteratur. Den vita texten på hans skyltfönster ger några tips: tantsnusk, chick-lit och Dean R. Koontz.
Men är det skräp för att det säljer eller är det skräp för att det är skräp? Att smaken hos folket är subjektiv måste bli den rimliga förklaringen. För av alla som läser böcker i världen kan man alltid hitta någon som älskar det någon annan hatar.
Men låt oss för sakens skull enas om att det finns något som heter skräplitteratur. På sin blogg förklarar Schulman hur skräplitteraturen ofta fungerar som ett slags inkörsport till läsandet för de flesta människor. Den argumenteringen kan jag faktiskt köpa. Däremot vet jag inte om jag bokstavligen skulle gå och köpa uttalad skräplitteratur som exempelvis Liza Marklund. Där styrs jag nog mer av kultursidornas recensioner trots att jag vet att de lika många gånger träffar rätt som fel i min personliga smak.
Kanske bottnar valet av litteratur i identiteten och den klassiska och alltid lika brännande debatten om klyftan mellan kultureliten och vanligt folk. I slutet av september grillades socialminister Göran Hägglund av kulturarbetare från alla Sveriges hörn under eftersnacket av Debatt i Svt.
- Ta det lugnt, uppmanade Hägglund.
- Varför ska jag ta det lugnt när du beter dig illa, undrade en kvinnlig teaterregissör.
Det var Hägglunds debattartikel i DN som rörde upp känslor.
"Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet" skrev Hägglund och tyckte sig se en växande klyfta mellan eliten och "verklighetens folk".
Om Hägglunds tes stämmer, att vissa i kultureliten skulle se ner på vanligt folk och deras liv, skulle det också innebära ett förakt mot till exempel deras läsvanor. Men säg den person av kultureliten som aldrig sneglat bakom skräplitteraturens oheliga dörr. Och säg den person av ”verklighetens folk” som med pretentiösa ambitioner aldrig stått framför världslitteraturens bokhylla.
Så jag tror Schulman har rätt, skräplitteraturen behövs.
Hur ska man annars kunna uppskatta det andra?
/C
måndag 9 november 2009
SM-guld!
Nu när vi nyktrat till från festligheterna kan vi belåtet konstatera - SM-guld!
Och låta det sjunka in.
Och låta det sjunka in.
söndag 1 november 2009
En lång väntan
Jaha, så var det dags. Äntligen, får man säga.
11 långa år. 8 egentligen för min del.
Ända sedan den tjocka bengalröken fyllde Norra Stå och havet av kvittorullar rusade över huvudet på en liten öppensinnad 14-åring under 5-2-derbyt mot Bajen 2001 har man, när allt kommer omkring, faktiskt bara gått och väntat på en sak.
SM-guld för AIK.
I morgon kan det ske. Det är sjukt.
Det var nära härom året. Det var också sjukt.
Känslan kan jämföras med dramat under VM 2002, eller kanske straffsparkarna mot Holland under EM 2004. Känslan alltså. Nervositeten.
Men det här kommer ändå bli annorlunda. Och jag är väldigt ledsen över att jag inte kommer kunna uppleva detta på plats i Göteborg. I stället invaderar vi Midsommarkransens stabilaste krog, ty samtliga O'Learys i Stockholm (what a shock!) var uppbokde.
Sen, om det finns en gud, guldfestar vi på Ambassadeur med laget.
Fler är nervösa. Vi släcker nervositeten med mjöd. I alla fall vi här i Kransen. Och börjar sedan den riktiga våndan (inte den i jämförelse ynkliga pinan som pågått i några dagar nu) - exakt kl. 15.00.
Välkomna till årets match.
/C
11 långa år. 8 egentligen för min del.
Ända sedan den tjocka bengalröken fyllde Norra Stå och havet av kvittorullar rusade över huvudet på en liten öppensinnad 14-åring under 5-2-derbyt mot Bajen 2001 har man, när allt kommer omkring, faktiskt bara gått och väntat på en sak.
SM-guld för AIK.
I morgon kan det ske. Det är sjukt.
Det var nära härom året. Det var också sjukt.
Känslan kan jämföras med dramat under VM 2002, eller kanske straffsparkarna mot Holland under EM 2004. Känslan alltså. Nervositeten.
Men det här kommer ändå bli annorlunda. Och jag är väldigt ledsen över att jag inte kommer kunna uppleva detta på plats i Göteborg. I stället invaderar vi Midsommarkransens stabilaste krog, ty samtliga O'Learys i Stockholm (what a shock!) var uppbokde.
Sen, om det finns en gud, guldfestar vi på Ambassadeur med laget.
Fler är nervösa. Vi släcker nervositeten med mjöd. I alla fall vi här i Kransen. Och börjar sedan den riktiga våndan (inte den i jämförelse ynkliga pinan som pågått i några dagar nu) - exakt kl. 15.00.
Välkomna till årets match.
/C
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)