Ännu en vecka över med en helg som alla andra. Söndagsfåtöljen känns oerhört bekväm för tillfället med svaga ben, ett tungt sinne och en lugn cover av Eve of Destruction i högtalarna. I går drack jag Red Devil på Medusa. Vilken procedur sen då - det ska hällas, skakas, rullas och sedan tändas eld på. Helt klart ett angenämt partytrick i baren men svårt att göra med finess utan träning och med salongsberusningen hängandes över sig. Bland Ramones-tröjorna fann jag även brodern min och det blev skön rock i några timmar.
Härligt också att se KellysKompis sprattla till sporadiskt, men den bitande (0) Bloggintresserade här till höger ger fortfarande en något bister första anblick. Men jag misströstar inte och ser ändå ett ljus, om än något dunkelt, i apatins tunnel.
Tentavecka står för dörren och böckerna har jag travat upp här bredvid mig. Det går nog bra det här, säger jag för mig själv och sneglar på den nya mobilen som jag skickat alldeles för många MMS med i helgen.
Något att riktigt se fram emot kan emellertid vara Popcirkus på Debaser Medis den 25 februari. Sahara Hotnights och Those Dancing Days uppträder och det rycker helt klart i poptarmen. Framför allt efter att jag i går upptäckte Spotifys värld hos en vän och grävde fram bland annat Sahara Hotnights lite äldre guldkorn Kiss & Tell, och mindes samtidigt med ett leende deras trånga spelning på lilla Kafé 44 på söder får några år sedan, innan de blev sådär spelning-på-Conan-O'brien-stora.
140 kr + förköpsavgift vill de för övrigt ha för Popcirkusen, och då fortsätter kalaset efter SVT:s sändning. Jag röstar för!
/C
söndag 15 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kiss & Tell är grym. Men de två innan är ännu grymmare.
SvaraRaderaMen hur är en spelning på Popcirkus egentligen. Är det mer än det man ser i TV? Kanks inte värt att pröjsa för att höra fyrasa låtar av Sahara plus Luuks och Sinding-Larsens hetsiga skrikande..