Jag och min granne

Jag mötte nyss min granne i trapphuset. Jag sa "Hej" till honom och han nickade tillbaks. Det kanske inte låter så speciellt men det är det. Det var faktiskt första gången vi hälsade på varandra med ögonkontakt och allt det där. Jag har sett honom i tunnelbanan, på gymet och i mataffären utan att riktigt hälsa tidigare.

Vi har varit grannar i cirka sex månader men inte förrän idag hejat på varandra ordentligt. Är vi ovänner?

Nja, jag tror vi har haft någon slags tyst överenskommelse oss emellan om att vara tysta när vi möts för att undvika pinsamma situationer. Jag menar vi är ju grannar. Vi hör varandras aktiviteter. Han hör mina tappra försök att spela gitarr. Jag hör när han drar hem tjejer. Väggen mellan oss är tunn. Och vi vet det båda.
Det har varit bäst att bara hålla käften och inte prata om det som båda hört, eller det man inte vet om grannen har hört. Man kan slippa förklara. Slippa eventuella pinsamheter.

Är detta typiskt svenskt?

/ H